onsdag 29 april 2015

Socialpsykologi och poesi

Tentamensläser. Koncentrerad. Men kanske felriktat. Fastnar hela tiden på nya intressanta saker. Ämnet är socialpsykologi. Mycket om symbolisk interaktion och social konstruktionism. Fastnade i boken jag nästan inte läst i alls. "Bilder av självet" av Thomas Johansson. Fastnade för en poetisk text. Thomas refererar på sidan 78 till ord som Michael Foucault sa vid sin installationsföreläsning på Collège de France 1971. Föreläsningen inleddes med följande ord:

I samma ögonblick som jag började tala ville jag upptäcka en namnlös röst som sedan länge föregick mig; då hade det räkt om jag fogade in mig, fullföljde meningen och installerade mig i dess pauser utan att någon lade märke till det - som om den genom ett ögonblicks spånd tystnad gav mig ett tecken. Ingen början skulle finnas då, och i stället för att vara den som talet kommer från skulle jag, såsom av en slump, ha hamnat i dess väg - ett litet tomrum, den punkt där det skulle försvinna.

Så mitt i mitt läsande riktas mitt intresse på poesi. Om några dagar är vi tre som läser dikter och reflektioner i vardagen. En av mina dikter heter MODIFIERA.

Modifiera betyder att ändra.
Och det krävs mod för att ändra sig
Modet att ändra och förändra
För hur skulle världen kunna förändras

utan mod?