Jag som trodde att jag var accepterande, tolerant och generös. Men så visar det sig att det kan hetta till också för mig. Att jag hade sådant intresse för mitt ego förstod jag inte förrän känslorna svallade över. Då är pennan bra att kyla ner sig med. Och visst lär man sig hela livet om man bara vågar reflektera.
Det tog ett tag.
Men nu har vreden lagt sig.
Allt kretsar inte kring mig.
Jag är inte solen.
Jag är bara ett sandkorn i rymden.
Det är gott nog så.