Vad skönt att kunna gå in i ateljén. En ny rödrutig keps och en grönrutig keps på gång.
Men i går morse blev jag rädd att jag höll på att förlora synen på ena ögat. Jag satte som vanligt in en lins i ögat men kunde inte läsa tidningen. Tänkte att den kommit på sidan i ögat och fick efter många om och men ut den. Satte in den igen men såg inte något för det. Då slängde jag den och provade en ny. Men det blev inte bättre för det. Då kom en klok man i huset på att fråga..."Var tog du linserna?" Jag visade snällt men då log (eller gapskrattade) han och sa "Men snälla du - det där är mina linser". Nu hör det till saken att min man är mycket närsynt och själv är det bara åldern som gör att jag behöver lite hjälp för att se.